dustbuster

Idag på min lunch, satt jag och läste igenom en folder, en bemötandeguide, som heter  " jämlika möten i ett samhälle för alla! ". Den vänder sig till möten med personer som har funktionsnedsättningar.
En sådan guide skulle man önska fanns för fullt friska personer också.

Här kan man läsa råd för ett gott möte. T ex " visa hänsyn och respekt  för den person du möter". Ett gott bemötande handlar om att bli respekterad fullt ut för den man är. Det är en fråga om mänskliga rättigheter att få leva i ett tillgängligt samhälle och att inte bli diskriminerad.

Så sant.

Men, i praktiken fungerar det inte så för någon, fullt ut. Nu tänker jag ju förstås på hur vi lokalvårdare blir bemötta emellanåt, inte alltid men inte heller aldrig.
Många är de gångerna, jag har mött personal på skolan som inte ens skänkt mej en blick, inte en nick, inte ett "hej". Känns som om man inte fanns, och jag köper inte försvar som "åh, jag såg inte att det var du! " eller liknande. Titta på mej då ,när vi möts!!! 

Ja, ursäkta att jag sitter här och blir lite bitsk, men när man börjar tänka på det här så......

Vore intressant och kul att få höra lite åsikter om detta ämne.......

Några kloka ord nu: " Det gäller att ha mod att vara den man är och inte
                                       tappa modet för att man är den man är".

Ja, nu ska här planeras inför stundande storstädningar.... jippie......
Nä, det var ingen som såg fram emot det, av mina jobbarkompisar, när vi idag hade möte. Men nu är det ju bara så att det ska vi göra, det är ju inget nytt och inget att hänga läpp för.
Det är en sak som jag tycker är lite lustig bara. En del av gänget har jobbat i 20-25 år i yrket, och har fortfarande undringar över vad som ingår och inte i vår städning...hmmm. 
Visserligen har det nog skett en del förändringar under deras verksamma år, men ändå..

Fick besked av chiefen att jag ska få en ny städmoped så snart som möjligt. Den gamla ska få åka till mopedhimlen med det snaraste, den har gjort sitt nu efter ca 15 år. Det ska bli kul med en ny moppe med förhoppningsvis lite mer klös i än den gamla, kanske jag behöver hjälm nu...

Tack för idag - slut för idag.

Dagens ord: "Ingenting är så lätt, att det inte kan bli svårt
                         om det görs motvilligt"

Ja,nu har den stora nedräkningen börjat. Snart är det slut på denna terminen och sommarlov och semester väntar runt hörnet, själv har jag lite längre till hörnet, men jag närmar mej jag också.
Innan dess ska jag hinna med en del slitgöra, som det börjar bli dags att planera för nu. För planering är A och O, om det ska fungera. Och det vill vi ju alla att det ska göra.
Imorron är det dags för möte igen, vår grupp ska träffa chefen och sätta ihop ett semesterschema. Vi måste ju se till att det finns folk som städar på de dagis och fritids som är öppna i sommar. Det blir nog så i år också att man får rycka in några dagar under semestern, för att det ska funka. Inte så jättekul, men nödvändigt. Man måste offra sej lite ibland för den goda sakens skull......

Jag blev jätteglad idag när jag öppnade min blogg och hittade en nyinkommen kommentar på tidigare inlägg. Jag fick en glädjekick!  Så roligt att få så uppskattande ord!  Vore kul om fler ville lägga in en kommentar.......

Något mer som gjort mej glad, är att sonen som ska ta studenten, äntligen har fixat kostymen!! Och han är jättesnygg i den, mitt stolta modershjärta svämmar nästan över ........

Tack för i dag!

Dagens ord: "Jag vill så mycket som jag helst skulle vilja,
                         att jag inte ville...."

Jag har som många andra tagit långledigt, så idag fick jag mej en skön sovmorgon...... Fast  jag var vaken ett tag när det var oväder, åska och ösregn. Men gud så skönt att ligga och lyssna på det !

Igår, tisdag, var jag och en kollega i stan på samordnarmöte. Vi träffas några gånger per termin, snackar om lite allt möjligt som har med våra jobb att göra, både roliga och tråkiga saker.
Denna gången fick vi lyssna på en föreläsning av några inbjudna gäster, som arbetar med invandrare. Vi fick veta lite om hur det går till när de kommer hit till vårt land, och vilka insatser som sätts in när det gäller utbildning, språkundervisning och arbete.
Meningen var med detta, att en del av dessa invandrare ska utbildas till lokalvårdare, och de behöver få komma ut och praktisera på våra arbetsplatser.
OK. Om vi så önskar att få hjälpa till med detta, ska vi tydligen erbjudas en handledar-utbildning.
Men. Har vi tiden till detta? Varifrån ska vi ta den? Får vi extra tid?

En annan punkt , gällde om-, på-, och tillbyggnad. Vi blev tillsagda att "se till att få vara med vid diskussioner angående saker som rör lokalvården, t.ex inköp av mattor och möbler".
Jag kunde inte hålla tyst då, utan påpekade att det är väl upp till våra chefer att se till att vi får vara med.
Vi får ju inte veta när de håller sina möten heller.
Detta snack om att vi lokalvårdare är såååååå viktiga, det betyder ju ingenting, så länge inte dessa personer på de högra posterna ser till att vi verkligen blir det, viktiga.
Om nu alla är så rörande eniga om det, varför märker inte vi det då???????

Nu ska jag återgå till min ledighet.   Ha det.

Dagens ord " Alla betraktar en ide' som begriplig om den har samma
                          grad av förvirring som deras egen"

Måste väl gnälla av mej lite idag också.
Idag kom det flera bilar med släpvagnar till idrottshallen, fulla med stolar som de skulle in och möblera om med i cafeterian, sa de. Det var väl OK, tyckte jag ända till jag fick se dessa stolar. Det var stolar, modell större i trä ,med tygklädda sitsar och ryggar.
De stolar som redan finns i cafeterian är betydligt lätthanterligare, metallstolar med tunn träsits o rygg. Men ändå är det ingen som riktigt orkar ställa upp stolarna nån gång i veckan, för att underlätta ordentlig städning, vilket jag har påpekat är nödvändigt, att de dessutom är tygklädda, är ju inte ett dugg praktiskt med tanke på allt som kommer att spillas.....
Men hur tänker man nu då? Jag diskuterade en stund och bad dem tänka efter innan det möbleras om, så stolarna stoppades undan i ett annat utrymme tillsvidare.
Men varför ska det vara så svårt att diskutera sånt här i förväg, innan man släpar dit möbler som inte alls passar in? Även om man nu fått dem gratis någonstans ifrån, är det ju nödvändigt att det praktiska arbetet och skötseln ska klaffa.
Så, nu har jag gnällt färdigt.
Fredag igen, hoppas på en skön helg med kanonväder. Ska följa med en kompis på fotboll imorgon, så solen får gärna visa sig då.

Några tänkvärda rader: "Den som tror sig vara för obetydlig för
                                            att kunna påverka
                                            Bör betänka hur det är att försöka somna
                                            när det finns en mygga i rummet...."

Trevlig helg!!

Häromdagen när jag var på det nya städobjektet och jobbade, satt barnen och målade på stora papper som låg på golvet. De hade jättekul och de målade så att det skvätte lite runt omkring dem, både på golvet coh möbler.
Jag påpekade snällt, men bestämt, att de själva fick torka bort färgen som kommit på avvägar. 
Men se det tyckte inte alla barnen. 
En pojke sa:  "det kunde vi ju kanske, men, det är ju du som är städerska". 
Vid såna tillfällen blir man ju ganska ledsen och arg. För det är ofta så att ungarna tror att de kan göra precis hur som helst, för det kommer ju någon annan och städar upp efter dem.
Jag upplyste den unge mannen om hur det fungerar, och det tog inte lång stund innan han låg på alla fyra med en trasa i handen och torkade bort färg.
Men detta är väl en typisk missuppfattning bland såväl barn som vuxna. Att tro, att man inte behöver ta något eget ansvar
för det kommer alltid nån liten städtant och plockar iordning efter dem. Är det av omtanke kanske? De kanske tror att vi blir arbetslösa annars???? Jag tror, att de förväxlar oss med  en mamma. Eller en piga.


Tänkvärt: "Det finns dagar som är som trappor. 
                  Man måste välja om man ska gå upp eller ner"






 

Har inte haft så mycket tid över till att sitta här och blogga på ett tag. Trist. Men nu tar jag nya tag. Allt är väl ungefär som vanligt, inga större skandaler, (jo förresten, men dom behåller jag för mej själv än så länge.....) Nyfiken nu, va?!
Jobbet flyter på, det är samma som alltid som ska göras, bara i olika kvantiteter....
Jag blev osams med städmopeden en morgon denna veckan, den ville knappt röra sej överhuvudtaget, man kunde ha promenerat förbi utan problem, så sakta gick den. Så nu fick jag nog. Jag ringde chefen och sa mitt hjärtas mening, att vi behöver köpa in en ny.
Så nu ska vi investera i en ny städmoppe. Så nu ryker väl chefens budget åt fanders.....Men det är ju tämligen hopplöst att försöka arbeta med halvtaskiga arbetsredskap, helst när man har bråttom där på morgonkvisten.
Jag är ju som bekant ingen morgonmänniska.
Denna veckan har jag lyckats försova mej 2 morgnar...... Ändå sitter jag inte uppe och ugglar på kvällarna, utan lägger mej precs som vanligt. Kan det var vårtröttheten som satt in??
Nåja. med hopp om en bra helg, lite fint väder och lite gott att äta, ska det nog rätta till sej.

Ett tankvärt ord också, förståss: " Jag kanske inte har kommit dit jag strävade efter att komma,
                                                             men jag tror att jag har hamnat där jag behöver vara".