dustbuster

Häromdagen när jag var på det nya städobjektet och jobbade, satt barnen och målade på stora papper som låg på golvet. De hade jättekul och de målade så att det skvätte lite runt omkring dem, både på golvet coh möbler.
Jag påpekade snällt, men bestämt, att de själva fick torka bort färgen som kommit på avvägar. 
Men se det tyckte inte alla barnen. 
En pojke sa:  "det kunde vi ju kanske, men, det är ju du som är städerska". 
Vid såna tillfällen blir man ju ganska ledsen och arg. För det är ofta så att ungarna tror att de kan göra precis hur som helst, för det kommer ju någon annan och städar upp efter dem.
Jag upplyste den unge mannen om hur det fungerar, och det tog inte lång stund innan han låg på alla fyra med en trasa i handen och torkade bort färg.
Men detta är väl en typisk missuppfattning bland såväl barn som vuxna. Att tro, att man inte behöver ta något eget ansvar
för det kommer alltid nån liten städtant och plockar iordning efter dem. Är det av omtanke kanske? De kanske tror att vi blir arbetslösa annars???? Jag tror, att de förväxlar oss med  en mamma. Eller en piga.


Tänkvärt: "Det finns dagar som är som trappor. 
                  Man måste välja om man ska gå upp eller ner"