dustbuster

Ja, idag var det ledsamt. Den kvinnliga idrottsläraren jobbade idag sin sista dag, har bestämt sej för att gå i pension. Vi har haft en sån bra och nära arbetsrelation, så jag kommer att sakna henne väldigt mycket.
Vi har även blivit goda vänner, och har haft många pratstunder om livets prövningar.
Så skönt det varit att ha någon man har förtroende för och som alltid förstått vad man menat......

Som tur är finns det ju fler som jag har liknande utbyte med, så jag är ju inte helt övergiven. Men nu på en kort tid försvinner 4 personer från min arbetsplats, som betytt mycket, och det är inget kul alls. Men det är ju livets gång, de gamla försvinner och det kommer nya, yngre förmågor.

På tal om nya tider, så hade jag i morse möte med representanter för handbollsföreningen, chiefen var också med. Vi diskuterade den kommande säsongen och hur vi tillsammans ska kunna förbättra skötseln av idrottshallen
Det var ett hyfsat möte, jag var beredd på "krig", men det blev betydligt lugnare. Jag lade fram lite förslag som jag verkade vettiga, fick visserligen inte svar på dem idag, men det verkade väl inte helt kört heller.....
Jag är ju innerligt förbannnad på deras handbollsklister, och nu verkar det som att de äntligen ska ta större ansvar för sitt kladdande!
Ja,ja den som lever får se.

Ett passande ordspråk idag :-) "En organisations framgång är resultatet av
                                              varje individs insats tillsammans....."

Ha det gött.